Efter allt festivalande behövde vi lite lugn och ro. Risön erbjöd både lugn och ro, bastudbadande, massa ätande och god sömn. Detoxen var total.

Jag slängde mig direkt ner i blåbärsriset, på ön fanns ju bär att hämta.

Det blev till både paj och sylt.

Trotts bristfällig mottagning och ingen el fick vi kontakt med omvärlden genom flaskpost som flöt iland.

Med hjälp av en pinne lyckades vi peta ut det blöta meddelandet.

2006 hade en person druckit en hel flaska gin och sedan postat brevet. Ett telefonnummer fanns med men vi fick dock inget svar när vi ringde, troligtvis är personen fortfarande kvar på en öde ö.